Lösningarna
Vård, läkemedelsindustri, forskning, djurhållning och livsmedelsproduktion – för att lösa problemet med antibiotikaresistens behövs insatser från många håll. Och den stora utmaningen är att få det att hända i alla världens länder.
Under de senaste åren har man gjort flera viktiga framsteg. Antibiotikaresistens har hamnat högt på den globala politiska agendan och frågan drivs av bland annat EU, Världshälsoorganisationen (WHO), Världshälsoförsamlingen för djur (WOAH) och FN:s livsmedelsorganisation (FAO) och miljöprogram (UNEP).
Sverige är på flera sätt ett föregångsland tack vare att vi var tidigt ute med insatser mot antibiotikaresistens.
Nu måste världens länder gemensamt fortsätta arbetet, bland annat så här:
Minska den onödiga användningen
Ju mer antibiotika vi använder, desto större är risken för resistenta bakterier. Därför är det viktigt att antibiotika bara används när det verkligen behövs. Det är också viktigt att välja rätt sorts antibiotika och rätt dos för den specifika infektionen. I Sverige är antibiotika receptbelagt, vilket betyder att endast läkare, veterinärer och vissa andra yrkesgrupper får förskriva antibiotika. Men i många länder går det fortfarande att köpa antibiotika utan recept, vilket ökar risken för onödig användning.
Fler människor i världen behöver kunskap om när antibiotika verkligen behövs och när det är onödigt, för att förändra den allmänna inställningen till antibiotika.
Ha koll på utvecklingen av resistens
Genom att övervaka resistensläget får vi kunskap om vilka bakterier som blir resistenta mot olika sorters antibiotika, och vilken sorts antibiotika som biter på en viss infektion. Att känna till hur resistensen utvecklas är alltså viktigt för att rätt antibiotika ska skrivas ut, och bara när den verkligen behövs. I många länder saknas bra övervakning, men Sverige stödjer andra länders arbete med att bygga upp resistensövervakning, bland annat genom samarbeten med WHO.
Förebygga infektioner och smittspridning
Friska människor och djur behöver inte antibiotika. Genom att förebygga infektioner och smitta är det färre individer som behöver behandlas med antibiotika, och man minskar förutsättningarna för att resistenta bakterier utvecklas och sprids. Därför är det viktigt med förebyggande hälsovård, vaccinationsprogram och arbete med hygien inom sjukvård, djursjukvård, djurhållning och livsmedelsproduktion. Generellt arbete för en bättre hälsa, såsom tillgång till rent vatten, näringsriktig mat och motion, är grundläggande för att förebygga infektioner – friska människor och djur får inte lika lätt infektioner. Ju bättre vi arbetar med dessa områden, i Sverige och i resten av världen, desto mindre risk för antibiotikaresistens.
Minska utsläppen i miljön
När antibiotika hamnar i miljön ökar risken för att resistens utvecklas hos bakterier som finns i naturen. Anlagen för resistens kan sedan spridas från harmlösa miljöbakterier till sjukdomsframkallande bakterier. För att minska utsläppen av antibiotika i miljön kan vi till exempel se till att produktion av antibiotika inte medför utsläpp som kan innebära risk för att resistens utvecklas. Vi kan också förbättra reningen av avloppsvatten så att tillflödet av antibiotika till miljön minskar.
Forska och utveckla kunskap och läkemedel
Läkemedelsindustrins utveckling av antibiotika har stannat av under de senaste 30 åren. Man arbetar med några nya preparat, men det dröjer länge innan de går att använda. Här behövs mer forskning och utveckling. Det är särskilt ont om nya antibiotika mot infektioner som orsakas av resistenta tarmbakterier. Sverige leder det internationella samarbetet ”Joint Programming Initiative on Antimicrobial Resistance” (JPIAMR) där ett antal länder tillsammans stödjer forskning om utveckling av antibiotika, diagnostik och metoder för att minska antibiotikaresistens.