Lösningen

Vården, läkemedelsfabriker, forskare och livsmedelsproducenter – för att lösa antibiotikakrisen behövs insatser från många håll. Och den stora utmaningen är att få det att hända i alla världens länder.

De senaste åren har markerats av flera viktiga framsteg. Antibiotikaresistens har hamnat högt på den globala politiska agendan och drivs framåt av bland annat EU, Världshälsoorganisationen (WHO), Världshälsoförsamlingen för djur (OIE) och FN:s livsmedelsorganisation (FAO). Nu måste världens länder gemensamt fortsätta arbetet och bland annat:


Minska den onödiga användningen

Ju mer antibiotika vi använder, desto större är risken för resistenta bakterier. Därför är det viktigt att antibiotika bara används när det verkligen behövs och på rätt sätt. I många länder går det fortfarande att köpa antibiotika utan recept, vilket medför en risk för onödig användning. I Sverige däremot är antibiotika receptbelagt vilket betyder att endast läkare, veterinärer och vissa andra yrkesgrupper får förskriva antibiotika.
Globalt sett måste också allmänhetens förhållningssätt till antibiotika förändras. För att lyckas med det måste fler få kunskap om när antibiotika verkligen behövs och när det är onödigt.


Ha koll på utvecklingen av resistens

Genom att övervaka resistensläget får vi kunskap om vilka bakterier som blir resistenta mot olika sorters antibiotika. Det är viktigt för att de som förskriver antibiotika ska kunna avgöra vilken sorts antibiotika som biter på en viss infektion, så att de slipper skriva ut fel sort i onödan. Att ha koll på resistensen bidrar därför till att rätt antibiotika bara skrivs ut och används när den verkligen behövs. I många länder saknas möjligheten att övervaka resistens på ett bra sätt. Sverige stödjer därför länders arbete med att bygga upp resistensövervakning, bland annat genom samarbeten med WHO.


Förebygga infektioner och smittspridning

Friska människor och djur behöver inte antibiotika. När infektioner och smitta kan förebyggas behöver färre personer behandlas med antibiotika. Förutsättningarna för att resistenta bakterier utvecklas och sprids minskar också. Därför bidrar förebyggande hälsovård, vaccinationsprogram och arbete med hygien inom sjukvård, djursjukvård, djurhållning och livsmedelsindustri direkt eller indirekt till arbetet mot antibiotikaresistens. Ju bättre vi arbetar med dessa områden, i Sverige och i resten av världen, desto bättre.


Minska utsläppen i miljön

När antibiotika hamnar i miljön ökar risken för att resistens utvecklas hos bakterier som finns i naturen. Anlagen för resistens kan sedan spridas från harmlösa miljöbakterier till sjukdomsframkallande bakterier. För att minska utsläppen av antibiotika i miljön kan vi till exempel se till att produktion av antibiotika inte medför utsläpp som kan innebära risk för att resistens utvecklas. Vi kan också förbättra reningen av avloppsvatten så att tillflödet av antibiotika till miljön minskas.


Forska och utveckla kunskap och läkemedel

Läkemedelsindustrins utveckling av antibiotika har stannat av de senaste 30 åren. Även om det finns några nya preparat på gång, tar det lång tid innan vi kommer att kunna använda dem. Här behöver vi mer forskning och utveckling. Det är särskilt ont om nya antibiotika mot infektioner orsakade av resistenta tarmbakterier. Sverige leder det internationella samarbetet ”Joint Programming Initiative on Antimicrobial Resistance (JPIAMR)” där 19 länder tillsammans stödjer forskning kring utveckling av antibiotika, diagnostik och metoder för att minska antibiotikaresistens.

Du kan också bidra

Varje liten insats räknas. För att kommande generationer också ska ha tillgång till fungerande antibiotika kan också du bidra. Läs mer om vad du kan göra.