Antibiotikans effekt har länge minskat, vilket medfört allt större problem. Redan i dag uppskattar man att resistenta bakterier orsakar närmare 1,3 miljoner dödsfall om året i världen. Låginkomstländer är särskilt utsatta eftersom infektionssjukdomar är vanligare där och hälsoläget generellt är sämre. Sverige har än så länge mindre problem med resistenta bakterier jämfört med många andra länder, men antibiotikaresistens är ett växande bekymmer också här.
När antibiotikan upptäcktes på 1920-talet var det en medicinsk revolution. Plötsligt gick det att rädda livet på människor som annars skulle dött av bakteriella infektioner. Sedan dess har vi slösat med antibiotikan världen över utan att tänka på att det driver på utvecklingen av antibiotikaresistenta bakterier. Exempelvis har människor fått antibiotika för sjukdomar som egentligen kan läka lika bra utan behandling, och friska djur har fått antibiotika för att växa snabbare och för att förebygga sjukdomar. Dessutom har läkemedelsfabriker släppt ut antibiotika i miljön i samband med tillverkningen. Läkemedelsindustrin utvecklar nya antibiotika, men det går långsamt.
Det skiljer sig mellan olika länder hur mycket antibiotika som används till människor och djur. Globalt är överanvändning ett stort problem, men i vissa delar av världen är det brist på vissa antibiotika, vilket bland annat bidrar till att många barn dör i lunginflammation.
Antibiotikaresistens innebär att bakterier inte längre är känsliga för preparatet. Resistens är bakteriernas naturliga sätt att anpassa sig till sin miljö för att överleva. När sjukdomsframkallande bakterier blir resistenta mot antibiotika ökar risken för att en infektion tar längre tid att behandla eller att behandlingen inte fungerar alls. I värsta fall dör patienten av infektionen.
I dag är antibiotikaresistens ett växande folkhälsoproblem, även i Sverige. Vår moderna, avancerade sjukvård är beroende av fungerande antibiotika i samband med exempelvis operationer, intensivvård eller cancerbehandlingar. Antibiotika är också viktigt för att behandla sjukdomar hos djur och för att trygga livsmedelsförsörjningen.
Antibiotikaresistenta bakterier sprids på samma sätt som andra bakterier – överallt i vår värld. Det innebär att de kan överföras mellan människor och djur men också via livsmedel och i vår miljö. De sprids globalt genom resor och handel. Bakterier kan dessutom sprida antibiotikaresistens genom att byta resistensgener med varandra. På så vis kan resistensen överföras mellan närbesläktade bakterier inom en art och även mellan olika bakteriearter. Ju mer antibiotika vi använder, desto snabbare ökar resistensen.
Antibiotika är läkemedel som används för att behandla bakteriella infektioner hos människor och djur. Antibiotika fungerar genom att döda bakterierna eller störa viktiga funktioner hos dem. I dagligt tal kallas ofta antibiotika för penicillin men det är bara en av flera sorters antibiotika. Många vanliga infektioner, till exempel förkylning, orsakas av virus och mot virusinfektioner fungerar inte antibiotika.
Antibiotika är en grupp läkemedel som används för att behandla infektioner som orsakas av bakterier. Bakterier kan utveckla motståndskraft, resistens, mot läkemedlet. Resistens är bakteriernas naturliga sätt att anpassa sig för att överleva. Ju mer antibiotika vi använder, desto snabbare ökar resistensen.
Infektioner som orsakas av resistenta bakterier blir svårare eller i värsta fall omöjliga att behandla. I vissa länder finns bakterier som är motståndskraftiga mot nästan alla antibiotikatyper. I Sverige har vi hittills varit relativt förskonade, men antibiotikaresistens är ett växande bekymmer även här, för både folkhälsan och djurhälsan. På grund av den här utvecklingen blir det svårare att uppnå flera av de globala målen för hållbar utveckling.
Antibiotikaresistenta bakterier sprids på samma sätt som andra bakterier. Det innebär att de kan överföras mellan människor och djur. Resistens kan även spridas via livsmedel och den yttre miljön. Spridningen sker globalt genom resande och handel. Dessutom kan bakterier byta resistensgener med varandra så att resistens överförs mellan närbesläktade bakterier inom en art och även mellan olika bakteriearter. Ju mer antibiotika vi använder, desto snabbare ökar resistensen.
Om en bakterie är resistent mot en sorts antibiotika fungerar inte läkemedlet. Då måste man använda en annan sort. Om sjukdomsframkallande bakterier blir resistenta mot antibiotika ökar risken för att infektionen tar längre tid att behandla eller att behandlingen misslyckas. I värsta fall kan patienten dö av infektionen. Vår moderna, avancerade sjukvård är beroende av att antibiotika fungerar mot infektioner i samband med exempelvis operationer, intensivvård och cancerbehandlingar. Även inom veterinärmedicinen behövs antibiotika för att kunna behandla sjuka djur. När antalet komplikationer vid infektioner ökar, medför det också ökade kostnader för samhället.
Globalt uppskattar man att nästan 1,3 miljoner människor dör varje år till följd av antibiotikaresistens, vilket är fler än för stora infektionssjukdomar som hiv respektive malaria.
Sverige har jämfört med många andra länder en lägre användning av antibiotika bland både djur och människor, och mindre bekymmer med resistenta bakterier. Men de resistenta bakterierna ökar även här och orsakar problem. Ett exempel är att en del patienter med urinvägsinfektion kan behöva få antibiotika intravenöst när antibiotika i tablettform inte fungerar. Patienten måste då behandlas på sjukhus. Ett annat exempel är att resistenta bakterier har spridit sig på avdelningar som vårdar för tidigt födda barn, vilket har lett till att barn har avlidit. Förutom ett stort lidande för de drabbade och deras anhöriga, innebär utvecklingen ökade kostnader för samhället.
Läkemedelsindustrin utvecklar nya antibiotika men det går långsamt. Även om det finns några få nya preparat är det viktigt att använda befintliga antibiotika på bästa sätt. Det behövs mer forskning och utveckling för att både få fram nya preparat och få mer kunskap om äldre antibiotika. Det är särskilt ont om nya antibiotika mot infektioner som orsakas av resistenta tarmbakterier.
Antibiotikaresistens är ett globalt problem. Därför arbetar länder och internationella aktörer tillsammans för att hitta hållbara lösningar. Ett exempel är att Världshälsoorganisationen (WHO) 2015 antog en global handlingsplan för hur medlemsstaterna ska arbeta mot antibiotikaresistens. Enligt planen har alla länder tagit på sig att genomföra insatser i sina länder inom alla sektorer i samhället. Även medlemsländerna i Världshälsoförsamlingen för djur (WOAH) och FN:s livsmedelsorganisation (FAO)samt FN:s miljöprogram (UNEP) har beslutat om gemensamma riktlinjer för arbetet mot resistens. EU har också arbetet mot antibiotikaresistens högt på sin agenda, med många olika aktiviteter för att stötta medlemsländerna samt för samordning i syfte att påverka länder utanför EU. Sverige är och har varit ett föregångsland och bidrar till att stärka andra.
Vid Folkhälsomyndigheten finns ett WHO-samarbetscenter för att stödja det globala arbetet.
Sverige leder ett internationellt samarbete där 29 länder tillsammans stödjer forskning om utveckling av antibiotika, diagnostik och metoder för att minska antibiotikaresistens. Samarbetet heter ”Joint Programming Initiative on Antimicrobial Resistance” (JPIAMR).
För att minska infektionsbördan och användning av antibiotika arbetar Sveriges biståndsmyndighet Sida i ett antal låg och lägre medelinkomstländer runtom i världen med att stärka de lokala hälsosystemen och säkra tillgången till rent vatten, sanitet och hygien.
I Sverige har även det internationella nätverket ReAct sitt Europakontor. De arbetar tillsammans med många aktörer i olika länder och har bland annat samlat praktiska råd om och erfarenheter av hur man kan arbeta mot antibiotikaresistens, med särskilt fokus på låg- och medelinkomstländer.
Sverige har en strategi mot antibiotikaresistens som ligger till grund för arbetet med att bromsa utvecklingen och spridningen av antibiotikaresistens samt hantera dagens situation. I Sverige samarbetar aktörer inom sjukvården, djurhållningen, livsmedelssektorn, forskningen och den yttre miljön. Det finns exempelvis en nationell samverkansgrupp mot antibiotikaresistens. Många organisationer arbetar också ständigt med frågan, till exempel regionernas Stramagrupper som sedan mitten av 1990-talet arbetat mot antibiotikaresistens. Det svenska arbetet fokuserar sedan många år tillbaka på att:
Friska människor och friska djur behöver inte antibiotika. Genom att förebygga smittspridning och infektioner minskar man även behovet av antibiotika. För att förebygga vårdrelaterade infektioner och smittspridning inom vård och omsorg och veterinär verksamhet ska all personal utbildas inom vårdhygien och basala hygienrutiner. Andra viktiga åtgärder är att följa vaccinationsprogram och ha en bra djurhållning.
En god handhygien är en bra åtgärd för att förhindra smittspridning. Tvål och vatten räcker för det mesta. Det är dock viktigt att
Genom att tvätta händerna på detta sätt kan man gnugga och skölja bort bakterier och virus. Handdesinfektion kan ibland vara ett bra alternativ, till exempel om det inte finns tillgång till tvål och vatten eller om det pågår en smittspridning i den miljö där man befinner sig.